Stormakuten ryckte ut

Stormen Amy fällde ett träd den 4 oktober

Foto: Allan Axelsson

Slingan var framkomlig med besvär och vissa risker. Nu visade det sig att riskerna var små Då barken på stammen var stark.

Jag kände i alla fall att det måste bort och vägen göras framkomlig igen. Tänkte att det klarar jag väl själv. Skrev på MFKs sida att jag skulle fixa det under söndagen, dagen efter alltså. Hade ingen lust att ge mig ut i ovädret.

Precis när jag skall ge mig iväg på förmiddagen textar Anders mig att han kan hjälpa till. Jag svarar att det vore trevligt, men jag är precis på väg och fixar det nog själv.

Med batterisågar, en lång och en kort och ATVn med vinsch skall detta väl bli en baggis. Jag börjar såga bort alla lösa grenar som inte stöttar stammen. 

Får ett textmeddelande igen att Ander kan komma direkt. På plats inser även jag att man bör vara två. 

Lite mera framkomligt

Vi hjälps åt och snart är det dags att försiktigt såga bort de grenar som stöttar. Det går bra. 

Sedan visar det sig att stammen inte ramlar ner som jag trott. Den hänger kvar i barken. Med vinschen försöker vi dra ner trädet. Kompletterar med att backa och gunga med ATVn. Vill inte ge sig.

Då ANders inte vill klättra upp och såga av barken och naturligtvis inte jag heller återstår att sätta på teleskopet på sågen. Trots en imponerande längd av ca 2 meter når vi inte. 

Vi frågar en förbipasserande person och han kommer med alla möjliga råd som vi redan prövat. Att hämta en stege är ett av de genomförbara åtgärderna. Men vi siskuterar och vill pröva att dra från andra sidan. 

Och minssan! Med spänd vajer och gungande fram och tillbaka ger sig den envisa stormfällan. 

 Nu återstår bara att kvista av och lägga undan så att Onsdagsgruppen under nästa arbetspass kan flisa upp och Bosse kan komma med den stora sågen och såga upp stocken.